Oscar Danielson

Ni kanske undrar vad som hände med följetongen om höstseglatsen?
Jo, förstår ni, det hände någonting rent otroligt: jag glömde bort att jag har en båt.
Men natten mellan lördag och söndag gjorde hon sig påmind.
Det var en mardröm. Jag hade lagt till vid en liten ö, tog en promenad och när jag kom tillbaka hade lilla Dagmar slitit sig. Ja, min kära folkbåt hade dessutom börjat sjunka. Den var på väg bortåt, och nedåt, en massa hjärtlösa mänskor solade och badade, de brydde sig inte det minsta och jag vaknade kallsvettig och tittade på klockan – 7.45.
Jaha. Båten … ja, och vad var det för dag? Visste inte, men höst var det, alla gånger, och på hösten tar man ju upp båten.
Så när skulle då Dagmar upp?
Det var bara att gå till kalendern hallen. Men jag vågade knappt titta. För innerst inne så visste jag ju att Dagmar skulle upp i dag klockan åtta. Om tio minuter. Och jag visste också att jag inte hade mastat av, så någon upptagning var inte att tänka på. Inte för att jag har något att förlora, min status på varvet är inte den högsta, jag imponerar sällan på någon, men det tog ändå emot att åka dit, med rufsigt hår, gå fram till de tre killarna som tar upp alla båtar och säga “Tjena, det är jag som ska ta upp nu klockan åtta. Men jag är inte riktigt … klar än, så ni kan väl ta nån annan båt så länge. Ok, schysst, schysst, jag säger till när det är dags. Morsning.”

Detta inlägg skrevs torsdag 23 oktober 2008 kl 11:18 och finns i kategorin Folkbåt och andra båtar. Du kan följa kommentarer till detta inlägg genom RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din webbplats.