Den svenske musikern och författaren Oscar Danielson skrev den 21 december in sig i rekordböckerna som den förste att i bil spränga ljudvallen. Det skedde i en uttorkad flodbädd nära Varnes flygplats utanför Trondheim i västra Norge. Danielson nådde i sin specialgjorda raketbil upp i 739,666 miles i timmen, vilket motsvarar 1190,123 km i timmen.
Jag börjar återhämta mig. Och i morgon är det dags. Det ska säkert gå bra.
Jag ligger här och tittar upp i taket. Försöker komma på något bra nyårslöfte.
Det nya året närmar sig med stormsteg. Och om jag överlever morgondagen är det bra att ha något på lut.
Och den här gången blir det inte bara ett […]
Det är framåt eftermiddagen den kommer, träningsverken.
Värre än någon jag upplevt tidigare. Min kropp går sönder.
I Terjes skog har jag använt muskelgrupper som jag aldrig tidigare använt. Nu ger de igen.
Man fäller inte en björk och en tall ostraffat. Det är vad min kropp försöker säga mig.
Jag ligger i min hotellsäng och ojar mig.
Terje besöker […]
Och nu är jag tillbaka i Trondheim. Terje äter smörgås igen. Han kan visst inte få nog av smörgåsar. Jävla Terje.
Om han fortsätter vräka i sig vitt bröd på det här viset kommer han snart att se ut som en fransk pensionär.
– Hur var hotellet i Oslo? frågar han.
– Nja, jag sov hos Einar, det […]
Säsongsavslutningen i Oslo gick bra. Nästan alla mina norska vänner var där.
Jag sjöng de nya och de gamla sångerna. Avslöjade några hemligheter.
Och “Gällnö port” satt hur bra som helst.
Det är ett bakhåll. Det kommer poliser från alla håll. Men jag ger mig inte utan strid. Det blir tumult. De får inte fatt i mig, jag är hal som en hål. Batongerna viner. Jag hör Terje ropa mitt namn, den dumbommen, nu förstår ju poliserna att han känner mig. Han ligger illa till. Jag […]
– Klarar du dig nu? säger Terje.
– Klart jag gör.
Han ser vänligt på mig.
– Men vi ses i morgon?
– Självklart, säger jag. Vi ses här klockan tre. Kommer jag inte så har polisen tagit mig. Jag tror att de är mig på spåren.
– Det ska säkert ordna sig.
– Man kan alltid hoppas.
Han håller om mig […]
Terje släpper av mig på torget.
– Jag ska bara hem och byta om, säger han, så ses vi på Bristol Conditori om en halvtimme. Blir det bra?
– Visst, säger jag.
Jag fördriver tiden, går runt och tittar i affärer. I en bokhandel får jag syn på en skrivbok av samma märke som min. Men med guldkant. […]
Månadens tips december 2007
En skiva för oss som gillar Frankrike men inte är så bra på franska.
“I’ve been ready for hours and I’m wearing my best
Ordered champagne and flowers and you’re not even dressed
Tonight’s a special night to remember with pride
These twenty happy years since you became my bride
It is all too absurd; you’re […]
– Förlåt att jag brusade upp förut, jag vet inte, det är så mycket med det här rekordet och allting, jag är lite …
– Det är lugnt, säger Terje.
– Är det säkert?
– Tänk inte på det.
Och han har rätt. Det är ingenting att hålla på att rota i. Och nu när både björken och tallen […]
När björken har fallit är det dags för fika. Terje är bra söt ändå, han har tänkt på allt och har till och med smörgåsar och kaffe med sig.
– Hördudu, Terje, säger jag. Hur var det egentligen med den här unionsupplösningen?
– Hur menar du?
– Ja … hur kom det sig att ni firade hundraårsjubileet så […]
Jag kavlar upp ärmarna och ska just ska dra igång motorsågen när Terje säger:
– Ska du inte sätta på dig skyddskläderna?
Jag suckar och ser anklagande på honom.
– Jag kunde faktiskt ha gjort illa mig! Du får inte störa mig när jag arbetar. Ok?
– Ok …
Det är en ful och tarvlig skog som Terje har […]
Mitt på Trondheims torg står Olav Trygvesøn. Inte långt där ifrån har Terje sin bil.
Det är en riktig rishög, men han får igång den. Så åker vi två timmar rakt ut i vildmarken.
På vägen berättar Terje om vad det är han behöver hjälp med.
Det gäller två träd. En björk och en tall.
– Det ska du […]
Nu sitter vi på bussen. Och så jävla kallt var det inte.
Jag tänker att Værnes, Trondheims flygplats, såg ut ungefär som Arlanda fast mindre.
Vi har fått de bästa platserna, precis bakom busschauffören. Vi ser allt han ser. Plus hans kala huvud.
Det är frestande.
Jag och Terje får sätta oss på våra händer för att inte […]
Simen möter mig på perrongen. Så blir det mammas bil mot Østlandet. Vi ska plocka upp Einar i Skogen utan namn.
Den visar sig vara mörk och snårig. Men efter att ha irrat runt en stund hittar vi honom, medtagen men vid liv.
Och Trine har han med sig. Jag får höra lite om upplägget:
Spelningen är i […]
– Jag ska hjälpa dig, säger jag.
– Va! Menar du det?
– Visst. Vad heter du?
– Terje …
– Jag heter Oscar.
Vi skakar hand.
– Tar det lång tid? frågar jag.
– Nej, inte så värst … Men vi får ta bussen in till stan först. Där har jag min bil.
– Ok, säger jag. Så du heter alltså Terje?
– […]