Ok. Vi har stråkarna och vi har dobron och vi har banjon. Men vad har vi mer?
Vi har basen. Det blir nog bas så det räcker. Dessutom är det Daniel som spelar bas, min snälla kompis, och han klagar inte i första taget. Och så är det trummor, dragspel, orgel och en hel del […]
Det är tur att vi har banjon.
Ett instrument som alltid passar in, i vilken ljudbild som helst.
Och i alla stilar.
En banjo låter alltid bra. Aldrig dåligt. Mer banjo.
Jag sätter ner foten och säger att banjon är det bästa instrumentet.
Vi har varit och ätit lunch och är mätta och glada.
Johan drar i spakarna, han är riktigt i gasen, jag sitter på en stol vid sidan av.
Johan har fått upp ett spår, jag vet inte vad det kan vara, men nu har han ställt sig upp.
Det är en lite annorlunda mix på gång. Helt klart. […]
Det var just det.
– Höj stråkarna!
– Men gitarren …
– Åt helvete med gitarren! Jag vill ha stråkar! Lyssna … underbart.
– Balansen …
– Å nej, balansen … inte nu igen. Jag skiter i balansen! Jag vill ha stråkar. Mer stråkar. Försök inte med mig.
Johan höjer stråkarna och jag lyssnar …
Okej då, det kan vara så […]
Jag kan lika gärna berätta lite mer om hur det är att mixa. Fram med sanningen bara. Så här kan det vara:
– Vi måste höja dobron, säger jag.
Här har man tagit in en av Sveriges ledande dobro-trollkonstnärer. Klart killen måste höras ordentligt.
– Höj dobron! säger jag.
Johan ser inte glad ut. Och han höjer bara pyttelite.
– […]
Kanske är det faran som skärper sinnena. Inte vet jag.
Men när som helst kan en söm gå upp och då är det över.
Att en person får hjärtinfarkt och faller ner död på en tennisplan händer nog emellanåt. Det är jobbigt att spela tennis har jag hört. Men att någon faller ner på en tennisbana och […]
Det är härligt.
Det är som att cykla på månen.
Föreställer jag mig.
Tanken klarnar och jag tänker allt mer sammanhängande saker, det orimliga är plötsligt rimligt och månen som är halv lyser upp min väg.
Och här kommer de riktigt stora tankarna.
Jag förkastar atomläran. Det är elden som är urämnet, varur allt har sitt ursprung. Jag tänker mig […]
Jag skär ett hål i tältet. Vågrätt, ungefär tre decimeter långt. Sedan ett till, snett ovanför. Och så ett till. Det ena efter det andra. Det blir till en stege och snart är jag uppe. Jag firar upp cykeln och börjar cykla.
I mörkret framträder en stor skugga. Jag närmar mig försiktigt.
Visste jag inte att det är ett tennistält skulle fantasin kunna skena iväg. En Zeppelinare som tvingats nödlanda, eller ett urtidsdjur som sover ligger nära till hands.
Men det är ett tennistält, och när jag är framme lägger jag örat emot för säkerhets skull … Det är […]
Jag ligger i min säng och kan inte sova. Jag kan inte ens tänka.
Jag kliver upp och går ut i natten, hämtar ett rep i garaget och kastar mig på cykeln.
För det finns ett sätt, en lösning, något att ta till i nödsituationer som den här.
En sista utväg.
Och det här måste stanna mellan oss. Det […]
Innan vi kliver av får vi delta i en enkät i frågan om vilken som är Nick Drakes bästa skiva. En het potatis här i England. Egentligen ända sedan Magret Thatcher (Maggie) satte ner foten i mitten av 80-talet och sa att det var Pink Moon. Men nu går Tory till val på Bryter Layter. […]
Jag åker turistbuss. Det är hur kul som helst.
Först åker jag ett par varv med det ena av de två konkurrerande bussbolagen. (Det finns bara två kvar. De andra har drivits bort från London av den stenhårda konkurrensen och tvingas nu i stället köra sina turer i Birmingham och Leeds.) De har en livs levande […]
–Hortobágyi Palacsinta, säger jag till servitören. En liten fågel har viskat i mitt öra att det ska vara en köttfylld pannkaka.
– Var det inte det då?
– Nej, det var en kyckling.
Han skakar på huvudet och ler lite modlöst, ser plötsligt väldigt trött ut.
– Ett ögonblick, säger han.
Med stor auktoritet tågar ut till köket. Det […]
Äntligen får vi in maten
Hortobágyi Palacsinta, vet ni vad det är?
Det är kyckling. En stor jävla kyckling.
Det är inte utan att jag känner mig lite besviken på det ungerska köket.
Men jag äter ändå, eftersom jag är väldigt hungrig.
Jag tittar på min barnsliga vän på andra sidan bordet. Han äter också med god aptit.
– Du luktar […]
Jag har aldrig varit någon prisernas och utmärkelsernas man, men i fredags blev det ändring på det. Jag och Daniel blev årets hedersmedlemar (æresmedlemer) på Forbrændingen i Albertslund.
Albertslund ligger en bit utanför Köpenhamn och Forbrændingen är ett ställe jag spelar på både ofta och gärna. Så här löd motiveringen:
“Oscar Danielson og hans trofaste musiker […]
Det är dålig stämning. Vi sitter tysta och surar.
Det medelålders paret har kommit fram till efterrätten. Jag märker att de ibland sneglar åt vårt håll och ger varandra menande blickar. Och den ensamma kvinnan borta vid dörren har fått sällskap av en man som liknar James Stewart.
Då och då kommer män med beiga rockar och […]
– Men …, försöker jag. Allt finns ju på internet. Precis allt …
– Allt? Ha! Det är det sista du behöver.
– Allt, det är det sista jag behöver …, mumlar jag för mig själv.
… allt, det är det sista jag behöver … allt, det är det sista jag behöver …
Och den ondskefulla mannen från […]
Jag tar min meny och tittar efter. Idel okända ungerska specialiteter. Italienarna har på ett helt annat sätt än ungrarna pådyvlat resten av världen sin matkultur och inte varit alls lika ödmjuka.
– Nja …, säger jag. Jag börjar nog med de rökta ungerska korvarna. Och sen får det bli Hortobágyi Palacsinta, det låter gott.
– Ett […]
Det låter ju jättespännande, det här med att vara den utvalde. Vad jag kan påminna mig har jag aldrig varit den utvalde förut. Det är något helt nytt för mig och jag är helspänd på att få höra vad det kan komma att föra med sig av spänning och äventyr för min del. Jag ska […]
Jag tittar upp och han ler mot mig, ser mig i ögonen och tillägger:
– Utöver kärleken till idrotten då förstås …
– Sure Bellman, säger jag.
Han ser frågande ut för ett ögonblick. Kanske är han inte bekant med uttrycket “Sure Bellman”. Men han finner sig snart och fortsätter:
– Vem var det som sa: “Jag har en […]