Oscar Danielson

Det här var min utsikt hela förra veckan. Jag ber om ursäkt för det.

Vad är det första man gör när man kommer ut till landet, alldeles ensam, för några dagars arbete?
Man sätter i telefonen, kokar kaffe, dricker kaffe, drar ur telefonen och går och lägger sig.

Visst, jag visar en mindre förlust, men tycker ändå att jag har klarat det första kvartalet 2009 relativt bra. Med tanke på den oerhört besvärliga marknadssituationen.
Efterfrågan på såsig musik och romaner om pensionärer har varit oerhört svag och jag, och de flesta av mina konkurrenter i både Sverige, Norge och Danmark, har legat på en […]

Jag har fått problem med min hyllning till kvinnan. Den har spårat ur lite grann. Jag skriver vers efter vers. Den är säkert tio minuter lång redan, och då är jag inte klar än. Det börjar allt mer likna en rockopera till kvinnans ära. Och det tycker jag är att ta i.

Jag sitter i bilen och trallar för mig själv. Jag skriver en låt. “Rickard har gjort slut med Louise” ska den heta. Efter Södertälje kommer jag på den här textraden:
“Jag såg Madde nere på ICA i dag. Hon hade en jävla konstig frisyr. Jag tror hon har börjat dricka.”
Jag känner mig nöjd och efter Eskilstuna […]

Simen möter mig på perrongen. Så blir det mammas bil mot Østlandet. Vi ska plocka upp Einar i Skogen utan namn.
Den visar sig vara mörk och snårig. Men efter att ha irrat runt en stund hittar vi honom, medtagen men vid liv.
Och Trine har han med sig. Jag får höra lite om upplägget:
Spelningen är i […]

Nu ska vi åka igenom en 1.5 mil lång tunnel. Sedan är vi framme i Oslo.
– Jag har bara varit i Stockholm en gång …
– Jag tycker inte om Stockholm.
– Ska du bo kvar i Vänersborg, då eller?
– Nej fan, aldrig att jag stannar i den hålan!

Årnes.
– Hur ska Vänersborg klara sig utan oss?
– Lilla gråa Vänersborg …
– Nu har vi suttit på tåg typ sju timmar.
– Näe …
– Fyra då.

Ungdomarna har kommit in på sex och samlevnad.
Bekymmrat: – Jag är inte hyperexpert, men den måste ju kunna gå av …
Drömmande: – Ja, på nåt sätt borde den kunna gå av …
 

Ungdomarna skrattar gott varje gång någon spolar på toaletten.
– Tjoho! Någon sket hårt!
Kongsvinger. De går ut och röker.
– Det kostar säkert apröv att skicka sms nu …

– Det här är fan livet. Åka tåg och käka tjocka grejer!
Åmotsfors.
Charlottenberg.
Och så passerar vi norska gränsen.
Jag börjar bli rejält trött på ungdomarna.
– Mot nya mål! Vi är i Norge! Hej och hå!
– Kolla! Där är en norsk flagga!

Högboda.
Kvinnan med frossa mår verkligen skit.
Värmländska sjöar med öar.
Berg och skog.
Edane. vackert.
Ungdomarna har tystnat.
De chillar.

Många påstigande i Kil.
En kvinna med frossa.
Men framför allt tre ungdomar med ryggsäckar.
– Värsta bra bordet, ska vi spela?
– Jag orkar inte.
–Asså Gud, jag vill rita!
Fagernäs drar förbi och ungdomarna är en skänk från ovan. De brer ut sig och tar plats. De talar högt. De är världens centrum. Och de är lyckligt ovetande om […]

Så här ser omslaget till min kommande bok ut.
Bilden tog jag under en hård ensamsegling i början av juni.

Om jag inte hittar nyckeln till kontoret snart så är min karriär som författare allvarligt hotad.
Men jag har ju letat överallt.
Skulle det kunna vara så att jag har blivit bestulen?
Sitter det en annan kille på mitt kontor?
Kanske skriver han en roman.
Men jag ska inte klaga.
Det är sköna dagar.
I går tog jag upp båten.
Man tar upp […]

Just det, jag är ju på väg till Larvik också.
Och på väg till Restaurangvagnen kan jag konstatera att det är många som försöker sova.
Jag ser flera vuxna män i fosterställning. Det är rörande.
Tågvärden, vars namn underligt nog inte står på namnskylten, sitter och småpratar med tågmästaren Aino.
Det blir kaffe och en bulle och snart är […]

Den här veckan borde jag åkt till kontoret. Men jag har tappat bort nycklarna.
Inte mycket att göra.
Jag måste ändå öva inför turnén.
Försöker jag trösta mig.
Jag kan inte spela gitarr på kontoret, då blir de tokiga.
Lite oroande det här med nyckeln ändå
Den har varit borta sedan i juni.
Jag måste kontakta ett medium.

Mannen framför mig försöker desperat hitta en skön ställning att sova i.
Ett gult radhusområde utanför Vingåker. Känner mig ledsen.
Vingåker 155 km från Stockholm.
Står det på stationsbyggnaden.

En fin gammal fotbollsplan med träläktare.
Nästan lite skånskt landskap utanför Vingåker.
Om man tänker bort den stora, stora skogen långt där borta vid horisonten.

Flen är helt övergivet. Tåget står en stund vid perrongen. Det är tyst. Ingen här inne vågar säga någonting. Jag sitter med näsan mot rutan och tittar på en man som har klivit av. Han har hela Flen för sig själv.
I Katrineholm ser jag lite mer folk, några stycken i alla fall.

Tågmästaren Aimo viserar biljetterna. Han ska bara med till Hallsberg. Det berättar han för en äldre kvinna som redan i Älvsjö börjat oroa sig för bytet i Karlstad. Eventuella frågor om anslutande tåg kan hon ta med hans avlösare. Men det kommer säkert att ordna sig, lugnar han.
Snart passerar vi Järna. Sedan Gnesta.
En bonde sprider […]